Kårledaren Sebastian von Schmalensée tar sats och hoppar in i ringen. Ropen ekar över ett kylslaget Tegnérlunden. De firar förstaplatserna i Stockholmsscouternas årliga dag.

Sedan blir det kull och avdelningen Krypen springer runt huller om buller. Därefter är det tävling i tårtbak i källarlokalen bredvid kyrkan.

– Det måste vara roligt. Man ska inte bara komma hit och knyta knopar, säger Sebastian von Schmalensée.

Knopar att kunna.

Pekka Pääkkö

Fin sak

De senaste tio åren har kåren ökat från runt 100 till nästan 300 medlemmar. Några år tidigare var de så få att de övervägde att lägga ner.

Men i dag har de gått från en till två avdelningar i varje åldersgrupp.

– Det var tufft. Nu fylls listan på av sig självt, det är en stor förändring! Vuxna vill engagera sig än för några år sedan, trots att många har en stressig vardag. Det tycker jag är en fin sak.

Leon, 9, som går i Krypen, berättar att han lärt sig mycket.

– Min pappa gick länge i scouterna. Det är kul, jag gillar överlevnad. Att klara sig själv, sova i tält och göra mat och så.

Kompisen Alexander, 9, instämmer.

– Man har en massa kompisar från skolan, får leka kull, knyta knopar och kasta lina. Det är min favorit. Och lära sig om naturen, typ myror.

Tryggare innerstad

Avdelningsledarna Maria Sahlén och Alexandra Arneson engagerade sig när deras barn började i scouterna. Maria är själv gammal scout och återvände när sonen började.

– De är mer självständiga än andra tolvåringar, kan packa en väska och sova borta utan problem. Jag använder organisationsträningen varje dag i arbetslivet. Och det bästa är att alla får vara med, alla kan lära sig, säger hon.

Alexandra Arneson instämmer. Hon bor på Upplandsgatan och tycker att både blivit tryggare sedan sonen blev scout och hon började som ledare.

– Man går inte utanför dörren utan att stöta på scouter och föräldrar! Det skapar en trygghet att folk vet att min son är vid fotbollsplanen en kväll.

Tidigare har kåren haft problem med att barn droppar av på väg in i tonåren på grund av skolan och andra aktiviteter. Men det har vänt, menar Maria Arneson. Istället stannar de kvar och blir ledare.

– Det är inte töntigt att gå med stövlar i skogen längre. Jag tror vi lyckats att göra det roligare och mer utvecklande!

Fv. Eleonore, 9, Aylin, 8, och Sonja, 9, håller upp vinnartårtan. K:et gjort av strössel står för Krypen.

Pekka Pääkkö