(rubrik saknas)

Det är verkligen inte lätt att vara sjuk eller skruttig om man söker vård i Kungsängen. Ringer man till vårdcentralen möts man inte av en snäll syster som tröstar och hänvisar vidare utan av en telefonsvarare och knappval.

Osäker på vilket av valen som mest liknar ärendet jag ringer för lyssnar på meddelandet minst tre gånger innan jag väljer något som jag tror är rätt. När jag gjort som rösten säger att jag ska göra blir jag upplyst om när någon ska ringa upp mig senare under dagen vid ett visst klockslag.

Det är ju nu jag äntligen kommit mig för att ringa, efter långt inre motstånd. Då vill jag ju få bekräftelse på att jag inte är så dålig som jag inbillar mig! Och så måste jag vänta tills någon ringer, bara för att ta emot mitt ärende. Jag har blivit ett patientärende, då blir jag ännu mer orolig.

Sedan, när jag äntligen fått en tid hos doktorn och bli undersökt, tar det ytterligare någon vecka innan en annan doktor ska ringa till mig och berätta för mig vad det är jag lider av.

Doktorn kommer att ringa då jag brukar sitta på pendeltåget på väg till jobbet. Alla vet ju hur det är med mobiltäckningen på pendeltågen – usel, samtalen bryts hela tiden. Jag försöker få fram detta till mottagningssköterskan som noterar det men säger att doktorn alltid ringer vid en viss tid.

Jag kanske inte kommer att kunna få mitt efterlängtade samtal eftersom jag sitter på pendeltåget, fattar de ingenting?

Jag blir lätt irriterad över den dåliga servicen och stenåldersnivån på telekommunikationen – det finns ju mejl och sms nuförtiden. Därför bestämmer jag mig för att även kontakta vårdcentralen via Mina vårdkontakter på nätet (MVK)och upptäcker att detta bara är ett krångligt bokningssystem. MVK och vårdcentralens personal verkar inte alls vara i synk med varandra och jag får meddelanden som verkar gå förbi varandra. Det är tur att man inte är sjuk på riktigt, då skulle jag inte klara av allt detta. Eller är det fel på mig?

Lotta