(rubrik saknas)

Jag har lagt märke till att många vuxna utan barn, som vill ha barn, är emot pojk- och flickidealen.

De försöker uppnå en jämlikhet mellan pojkar och flickor. Tjejer ska inte ha rosa och pojkar ska inte ha blått.

Jag har och har haft unga lärare som säger att deras framtida barn inte ska ha typiska pojk- eller flicksaker. Kan man fostra sitt barn efter dessa ideal?

Jag kan väl säga att min mamma inte gjorde det – allt var rosa. När min lillebror kom fick han ärva alla mina rosa saker. Han lekte med dockor, men när han sedan fick en bilbok blev det hans bibel.

Var det samhället som påverkade hans beteende, eller vad är det som påverkar våra flick- och pojkbeteenden?

Det känns som om unga moderna barnlösa vuxna försöker skapa nya ideal.

Även om jag försöker och vill bryta dessa normer, måste lärare och förskolepedagoger också påverka. Och eftersom mitt intresse för barn är stort kommer sådana frågor vara viktiga i min vardag i framtiden.

Jag är väldigt glad att hen har blivit det tredje könet, men jag anser att man som individ måste få välja vem man är, ingen annan.

Ska vi unga som har chans att ändra ge upp och låta samhället ta över eller ska vi kämpa för att ett kön är ett kön, inte en personlighet?