(rubrik saknas)

Svar på insändaren ”Onödigt att bötfälla bilar under minimaran” den 12 juni:

Insändarskribenten hävdar att felparkerande bilister, i angivet fall i parkmiljö under ett pågående evenemang, inte borde ha bötfällts. Flexibilitet, pragmatism och förståelse efterfrågas. Saken låter behjärtansvärd.

Men så infinner sig eftertanken. Är vi inte redan extremt flexibla och förstående gentemot allt som handlar om bilen? Ska det verkligen vara självklart att bilister framförandes bilar ska få ta plats överallt, förorsaka oändliga hälso- och miljöproblem, uppta enorma infrastrukturprojekt, och utan påföljd parkera i stadens parker om föräldrarna till de barn som ska springa ett lopp inte vill ta sig dit med allmänna transporter? Eller kanske till och med med sin egen muskelkraft?

Varför ska det vara var och en givet att färdas med bil in till evenemang i centrala Stockholm? Denna stad med utmärkta, om än med stor kvarvarande potential, gång- och cykelstråk samt kommunala transportmöjligheter?

Visst, det låter ju elakt att bötfälla en förälder som antagligen bara avsett hjälpa sitt barn. Men på lite längre sikt: är det inte ganska bekymmersamt att vi börjat uppleva de relativt blygsamma regleringar som ännu finns kring den heliga ­bilen för ”rigorösa föreskrifter”?