(rubrik saknas)

Jag betalar 800 spänn i månaden för att åka tunnelbana till och från jobbet varje dag i rusningstrafik. Jag har nog aldrig fått en sittplats.

Vareviga dag står jag som en packad sill i en fullproppad vagn. Det är asjobbigt att stå och skaka i 25 minuter, när man är trött efter en arbetsdag, och ibland inte ens ha någonting att hålla sig i. Det finns inte stänger överallt så folk ramlar runt på varandra.

Har man dessutom handlat på vägen hem och har matkassar med sig, så kan man inte ställa dem på golvet, för det är så mycket fötter att de inte får plats.

Så här är det varje dag. Inser inte ni som är ansvariga att ni måste sätta in fler tåg?

Och vem kom på idén att göra om spärrarna så att vissa är enbart ingångar och andra enbart utgångar? Är det någonsin ett sådant jämnt fördelat flöde? Nej! Varje dag när jag går ner i t-banan blir det långa köer in, och man får vänta på att folk ska blippa sina långsamma kort och gå igenom spärren. Samtidigt står fyra spärrar tomma bredvid, eftersom de är enkelriktade. Det är så korkat så det inte är sant.

Och åker man med remsa blir det ännu värre. Det finns oftast bara en spärr att stämpla i, och den går alltid extremt långsamt. Till exempel vid T-centralen, oavsett tidpunkt på dagen, är det är en lååång ringlande kö med turister som står och väntar på att stämpla, så man hinner missa både ett och två tåg innan man kommer fram i kön.

Det är pinsamt. Vilka är det som sitter i SL:s ledning egentligen?

I Berlin har de inga spärrar alls, utan man får stämpla själv i en automat innan man kliver över strecket på marken som markerar att man måste ha betalat för att passera. Och så har de civilklädda kontrollanter i stället.