(rubrik saknas)

Min älskade gröna Toyota stals från parkeringsplatsen utanför Västertorps tunnelbanestation i februari. Jag var i Småland och besökte min far som då låg på sjukhus.

Eftersom jag vet att polisen inte har några resurser begav jag mig ut att leta själv. Döm om min förvåning när jag hittade den halvt uppkörd på cykelbanan mellan två boningshus nära Fruängen. Bilen var uppbruten och tjuvkopplad. Kablaget var brunnet hela vägen till motorn. Försäkringsbolaget tvingade mig att skrota bilen, trots mina protester, och gav mig en skamligt låg summa i utbyte.

Det kan tyckas löjligt men jag grät hejdlöst för jag var väldigt fäst vid min bil.

Tråkigheterna slutar tyvärr inte här, de hade bara börjat. Tjuvarna hade nämligen även dragit på sig parkeringsböter vilket jag blev varse när jag fick en påminnelse i brevlådan. Jag hörde av mig till polisen och blev befriad från betalningsansvar.

Allt var frid och fröjd trodde jag, men så damp det ner en utmätning från Kronofogen. Då uppdagades det att tjuvarna fått mer än en böter och att polisen bara hittat en när de samkört sitt system med Transportstyrelsen. Den andra hade liksom fallit mellan stolarna.

Visst gick det att rätta till men lätt var det inte.

Så nu sitter jag här utan bil och med en prick hos Kronofogden i ett antal år fram över, allt för att någon tyckte att det var lite skoj att sno en bil.