(rubrik saknas)

För några månader sedan så flyttade jag hit till Botkyrka tillsammans med min mamma och dotter. Det kändes lite läskigt måste jag erkänna, har aldrig varit rädd för att ta mig ut till okänd ort med vänner men det här var en helt annan grej, att vi skulle bo här.

Månaderna har gått och jag kan säga att jag har sett det goda och det onda. Under mina 22 år har jag aldrig hört så många olika språk när jag ska gå för att handla mat, jag har aldrig känt mig så bekväm, aldrig känt en sån värme, aldrig känt mig så nära islam och gud, aldrig känt att varenda tro och nationalitet är så accepterad som här, min identitet har blommat, Norsborg har väckt så mycket kärlek och känslor.

En dålig sak finns bland tusen bra när det gäller mig och min flytt. Jag ska inte blunda för den dåliga integreringen i samhället. Jag träffar på äldre som bara kan säga hej på svenska, många barn på dagis kan varken göra sig förstådda eller förstå dagisfröknarna. Det är verkligen en stor skillnad mellan att växa upp här och i Täby.

Kärleken som folket här har för sitt område är också tydlig, det är bara att lyssna på artisterna som spelar för orten, vuxna och ungdomarna som samlas för att stå upp för folket och deras boende i Botkyrka (Alby). Att jag får träffa på så många nationaliteter, att jag kan handla utländsk mat, att jag kan se moskén varje dag jag åker till skolan, att jag kan se så stora fina kyrkor. Jag tycker det är viktigt att se det ljusa i allt mörker. Tack Norsborg och Botkyrka, tack varenda en som satt ett avtryck i mitt liv, you bring out the best in me.

Dalila Lóui