(rubrik saknas)

Nyss invigdes ett ”ljusare och tryggare” centrum i Högdalen av Citycons vd Johan Elfstadius och Stockholms stads Ulla Hamilton (M). Citycon har bytt ut all röd färg i centrum mot grå och satt upp nya lysrör i glastaket. När Hamilton tände belysningen syntes absolut ingen skillnad.

Det som däremot syntes, med all önskvärd tydlighet, var Elfstadius och Hamiltons syn på förorten och oss som lever här. Det var ingen rolig bild som målades upp. Elfstadius inledde sitt tal med att säga att han ”ställt till ett jävla liv på kontoret” efter sitt första besök i Högdalen, då han snubblat över heroinister och andra missbrukare. När jag frågade vart han tänkt att missbrukarna skulle ta vägen svarade han att det enda viktiga för honom var ”att de inte hängde i centrum och skrämde bort kunderna”.

Sedan hyllade han bostadsrättsbyggena, som skulle ge en mer köpstark befolkning, de ”hårda vakterna” i centrum och avslutade med en vision om Högdalen som ”ett nytt Miami”. Ett hån mot de pensionärer, arbetslösa och sjuka som samlats för att se lamporna tändas (vilka andra kan komma klockan 11 en onsdag?). Det var också något som närmast liknade en parodi på gentrifiering. Men det var ingen parodi. Det var på riktigt. De fattiga måste bort, lämna plats för rikare, mer köpstarka och shoppingglada människor. Och framför allt inte skrämma bort dem.

Detta sker just nu i alla – av politikerna definierade – ”utsatta” förorter. För att göra områdena tryggare ska fler ”svenskar”, fler villor och dyra bostadsrätter in. Under parollen ”blandat boende” pågår detta i snabb takt, men gäller bara de fattigare områdena. Det byggs inga billiga hyresrätter i rika områden. Varifrån kommer skräckbilden av förorten och ger Citycon rätt att beskriva min förort på det sätt de gör? Jag har bott här i 19 år och aldrig varit rädd. Det är dags att stoppa den här utvecklingen och visa politikerna vad vi verkligen vill ha, till exempel billiga bostäder och fler grönområden.