(rubrik saknas)

Vad ska en funktionshindrad människa längta till när hon vet att det verkar bli ouppnåerligt? Från och med 2013 inom verksamheten för personer med funktionsnedsättningar kommer försämringar att drabba alla inblandade i verksamheten, brukare (framför allt) anhöriga och personal. LSS (Lagen om stöd till människor med särskilda behov) har alltid varit en generös lag, Karl Grüwald slog på stora trumman och lyfte på 80-talet fram en bortglömd grupp – de med intellektuella handikapp och han gjorde det med stor framgång. Nu har vi som arbetar med- och nära dessa människor ingen möjlighet längre att leva upp till de krav LSS ställer på oss. Vi kommer att få inhibera våra brukares fritidsaktiviteter de som ju ska ”vistas och deltaga i samhället som alla vi andra” på grund av minskad personaltäthet. Politikerna verkar tro att det kommer att välla in ivriga ledsagare i verksamheten, som ska ta över våra funktionshindrades behov av sina lagstiftade rättigheter att kunna vistas utanför sina hem, till den minimala ersättning de får. Vi är många inom verksamheten som under åratal på respektive arbetsplats arbetat fram ett framgångsrikt arbetssätt för våra förståndshandikappade, autister, asbergare och andra med olika syndrom och handikapp. Men som i en överraskande handvändning beslutar sig Tyresös politiker för att det här börjar bli för dyrt, och ett framgångrikt koncept vänds upp och ner och töms på utbildad och hängiven personal och ersätts kanske med utarbetad och stressad sådan för vi kommer inte hinna med allas behov och önskemål längre! Det märkliga är ju att man i andra kommuner gjort precis tvärtom – satsat mer! Och haft råd med det!

Besparingar drabbar de funktionsnedsatta