(rubrik saknas)

Jag är mordhotad. Mina sju allra bästa vänner, som jag har levt tillsammans med i flera hundra år, ska också dö. Vi kommer att avrättas vid samma tillfälle. Vi förstår inte varför, vi är inte gamla och sjuka utan fulla av livskraft.

Jag har levt på den här platsen i mer än 350 år. Det betyder att när jag föddes när vårt land var en stormakt. Då var det dödsstraff på att döda sådana som mig.

Människorna har bestämt att det ska bli ett kontor och ett bullerplank just där vi lever. Om vi dör så dör också en mängd svampar, insekter och lavar eftersom vi är ett slags hotell för dem. Vi förser dem med mat och husrum alldeles gratis. De lever på oss och när vi blir riktigt gamla så lever de till och med inuti oss.

Om du har lyssnat till det intensiva insektssurret under en ek en varm sommardag så förstår du hur viktiga vi är för insekterna. Sedan är det flera vilda djur som har våra ollon som en viktig näringskälla. Det är bland annat ekorren, nötskrikan och rådjuret.

Jag är en av de åtta stora ekarna vid Kristinebergs slottsväg som politiker och byggmästare vill såga ner för att bygga kontor och bullerplank. Jag hade tänkt leva i sådär 600 år till så att jag och mina vänner kan fortsätta att förbättra livskvaliteten för människorna i området och att ge föda åt djuren, svamparna och insekterna. Särskilt viktigt tycker vi det är att barn, som bor inne i staden, får möjlighet till naturupplevelser genom att det finns stora gamla träd, fåglar och lekfulla ekorrarna alldeles i närheten av bostadshusen. Det gäller inte bara dagens barn utan många kommande generationer med innerstadsbarn.

Om vi ska få finnas kvar behöver jag din hjälp. Du kan stödja oss genom att sprida budskapet om vår hotade existens samt skriva på namninsamlingen för att rädda ekarna på Kungsholmen. Du kan också gå med i facebookgruppen ”Rädda ekarna på Kungsholmen”. Med höstliga ek-kramar från oss åtta på Kristinebergs slottsväg.

Ea Hamilton