(rubrik saknas)

20 procent av den skattefinansierade välfärden bedrivs av privata entreprenörer. Regeringen tycker tydligen att det är den välbärgade medelklassen som behöver friskolor, läkarvård, sjukhem och äldreomsorg drivna av privata vinstgivande vård-och skolbolag. Att solidariskt skatteuttag inte längre behövs för att uppfylla alla medborgares välfärdsbehov.

Problemet med omfördelningen av statens och kommunernas skatteresurser är att om mer pengar tillförs den privata sektorn så blir allt mindre kvar till den offentliga/gemensamma delen av samhället.

Medel- och överklassen kapar åt sig allt större del av offentliga sektorns resurser och fördjupar klassklyftorna ännu mer, bland annat genom skattesubventioner.

De som ställer sig bakom den nyliberala samhällsmodellen glömmer ofta bort att tala om den minskade valfriheten för de som inte har råd att betala extra för nödvändiga tjänster.

Den uppenbara slutsatsen är att det inte finns något stöd för att de privata välfärdsföretagen bidragit till ökad kvalitet inom skola, vård och omsorg. Det är bara att inse att möjligheterna till vinster är själva förutsättningen för välfärdsföretagens existens.

Varje vinst förutsätter en förlorare, exempelvis de som inte har de nödvändiga pengarna för att ”ha råd” med skattereduktioner. Den som har låg inkomst kan inte ligga ute med flera tusen kronor i månaden för privata tjänster för att sänka sin skatt. Det kan de som redan har stora överskott i sin vardagsekonomi. Det kan inte vara meningen att det är dit som medborgarnas skatteinbetalningar ska gå.

Den borgerliga regeringen vill lämna över välfärdspolitiken till olika ideella organisationer. Risken är att den ideella sektorn tar över mer och mer av välfärdspolitiken och att politikerna gradvis förlorar makten över den till olika organisationer.

Är det bra med skattebetalda privata lösningar för att tillfredsställa den välbärgade medelklassens krav på olika vällevnadsbidrag?

Kurt Söderberg, PRO Norrmalm