(rubrik saknas)

Kolla in bilden. Den är tagen på Spånga torg sent en eftermiddag.

Den krassa ekonomiska verkligheten är att så länge som trafikkontoret inte avkrävs ansvar för personolyckor orsakade av bristande snöröjning och halkbekämpning av trottoarer, gångvägar och torg och krävs på ersättning av landstinget för vård av arbetsgivare och sjukkassan för sjukersättning och av drabbade i form av förlorad arbetsförtjänst och skadestånd för sveda och värk blir snöröjningen och halkbekämpningen inte bättre.

Först när det drabbar den egna budgeten kommer trafikkontoret att inse att väl utförd snöröjning och förebyggande halkbekämpning betalar sig.

Trafikkontoret skriver i en informationsskrift kallad ”Stockholm – en stad för alla” att Stockholms stads policy är att staden ska vara tillgänglig för alla även vintertid, inkluderande och specifikt personer med rörelsehinder som till exempel rullstolsburna och rollatorstödda äldre och synskadade.

Det står även att fallrisken på grund av ojämnheter och halka är stor bland äldre och medför, utöver det personliga lidandet, långa vårdtider och därmed stora kostnader för samhället.

En policy som kräver snöröjning och halkbekämpning enligt ”barmarkskonceptet” av trottoarer, gångvägar och torg, men som trafikkontoret uppenbarligen inte prioriterar.

Det framkom inte minst i artikeln om den bristande snöröjningen vid Spånga station den 25 december.

Konsekvenserna av bristande snöröjning och halkbekämpning måste belasta trafikkontorets budget för att de ska få ekonomiska incitament att förebygga olyckor.