(rubrik saknas)

Som hundägare är jag så less på att ständigt få höra alla små hemmagjorda regler som jag tydligen ska hålla mig till. Jag har för stor hund, jag går ”åt fel håll” i spåret – hur man nu kan göra det, jag ska helst ta upp kisset också i påsen och nu då allt skäll av våra kära skid­kommunmedborgare.

Jag har i alla år undrat varför man pistar spår mitt i när det gott och väl kan göras spår på ena sidan av springspåret. Det är ju inte så att det saknas plats för spåren vid Ensta och Skavlöten är rätt breda, cirka 2–2,5 meter. Och argumentet är att vi som går, springer eller har hund ska förstå att det är synd om skidåkarna för det är så sällan det är snö. Vadå? Jag har haft min hund i fem år och det har ju varit lika bedrövligt i alla år!

Jag tänker fortsätta att gå var jag vill enligt allemans­rätten och jag flyttar mig gärna om någon ber om det och inte skriker som en idiot åt mig eller hytter med stavarna åt min hund. Det är inte klokt alltså!

På absolut pin kiv så tänker jag fortsätta att gå i varenda skidspår jag ser och jag uppmanar fler till lite civil olydnad för det här är inte rätt!