(rubrik saknas)

Det finns tolv ensamkommande flyktingbarn på öns flyktingboende som behöver din hjälp för att komma in i samhället.

Vi bor i ett parhus tillsammans med vår dotters familj. När deras äldsta barn flyttade hemifrån och det blev ett rum ledigt så ville de göra en insats och tog för 2,5 år sedan emot en tonårig pojke från Afghanistan. Vi blev pojkens svenska mormor och morfar, vilket har berikat vårt liv på ålderns höst.

Den här pojkens familj tvingades bort från sin lilla gård där de hade sin försörjning och vi blev alla djupt tagna hans upplevelser både i Afghanistan och under många månaders flykt. I januari i år, efter en lång och oviss kamp, kom så hans familj till Sverige: mamma, pappa, två systrar och två bröder. Synen på Arlanda när hela familjen stod i en ring tätt intill varandra med tårarna rinnande utmed kinderna var så stark att tårarna rann även utmed våra kinder när vår dotter och svärson berättade för oss om den känslosamma återföreningen.

Vi fick ett nytt bevis på äkta lycka när vi härom dagen var hemma hos familjen med varsin cykel till de båda flickorna och till deras lillebror. Ingen av dem hade cyklat förut, så det blev mycket skratt och fast vi är så gamla så kom vi ihåg den där obeskrivliga känslan första gången man cyklade.

Tänk om barnen på flyktingboendet också kunde få kontakt med en familj, komma till ett svenskt hem och äta någon gång i bland, få hjälp med läxor, få följa med på någon utflykt och framförallt få hjälp att komma in i vårt samhälle.

Vi lovar att det kommer att berika ert liv på ett alldeles speciellt och fantastiskt sätt. Ring eller mejla socialkontoret på Lidingö, så blir de glada att få hjälpa till med kontakterna.

Kerstin och Kaj Hagström, svensk mormor och morfar till fem afghanska flyktingbarn