(rubrik saknas)

Järfälla kommun vill profilera sig som en framtidsinriktad kommun. Men vad är det egentligen för framtid man erbjuder?

Jag är mamma till två små barn som har livet framför sig. Min äldsta son ska börja ettan i Skälbyskolan till hösten, ett stort och spännande steg i utvecklingen. Både för honom och oss föräldrar.

Tyvärr kan vi inte med odelad glädje se fram emot hösten. Vi har precis fått veta att vår son troligtvis ska gå i en klass med cirka 30 barn. Hur ska en lärare kunna se och stimulera varje enskild 7-åring att nå sin yttersta förmåga under dessa förhållanden? Det är en omöjlighet.

Nyligen visade Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) att elever som går i mindre klasser får bättre studieresultat genom hela grundskolan. De får även högre lön som vuxna. PISA-undersökningen pekar också på att gruppers storlek har betydelse för elever med svårigheter i skolan.

De tidiga åren i skolan är avgörande för barnens framtid. Detta verkar Järfälla kommun strunta i. Innan skolan kommunaliserades fanns det regler om högsta tillåtna klasstorlek. I årskurs 1–3, högst 25 elever och i årskurs 4–9, högst 30 elever. I dag finns inga regler utan kommunerna kan göra som de vill. Järfälla kommun väljer den, på kort sikt, billigaste och enklaste lösningen. Att tränga ihop så många elever i klassrummen som möjligt.

Våra barn är framtiden. Om Järfälla kommun vill vara en framtidskommun bör man satsa på barnen och ungdomarna. Det gör man bäst genom att förstärka skolan. Ett grundläggande krav är att det finns behöriga lärare och rimligt stora klasser.

Min familj och jag har hittills trivts bra i Järfälla kommun, men överväger nu att flytta på grund av den bristfälliga skolsituationen.

En bekymrad mamma