(rubrik saknas)

”Det är oerhört viktigt att föräldrar och elever har möjlighet att göra välinformerade skolval” skriver Lotta Edholm i en debattartikel i DN den 10 februari 2012. Samtidigt har Stockholms utbildningsförvaltning en uttalad strategi att placera barn på skolor som föräldrarna inte har valt för att fylla alla platser i kommunen snarare än att skapa platser där barnen bor.

Det är lätt att förespråka vikten av fria val när det inte kostar något, men när kommunen vill spara en krona eller två så går det visst bra att förbise sina ideal.

Utbildningsförvaltningen hävdar att 86 procent av Stockholmarna får sitt förstahandsval och detta låter vid första anblicken som ett gott betyg för skolvalssystemet, men egentligen är valfriheten i princip obefintlig. Oavsett hur du som förälder valde skola till ditt barn så blev du placerad på skolan som du tillhör, om du inte hade oturen att bli utvald av skolans rektor till gruppen ”överblivna barn som inte får plats”.

Att siffrorna för skolvalet är så positiva beror helt enkelt på att de flesta föräldrar faktiskt väljer sin närmaste skola, den skola som alla barn i närheten går på.

Om du hade oturen att inte få plats på din skola hade man kunna tro att du skulle ha en chans att få plats på någon av de andra två skolor som man var tvingad att välja i skolvalet men så fungerar det inte. Alla skolor i omgivningen är fulla varför rektorerna inte ens funderar över föräldrarnas andra alternativ utan helt enkelt placerar barnen på den skolan som har plats över.

Skolvalet i Stockholm känns som en parodi även när det gäller rättsäkerheten. I Enskede är det mycket tydligt att rektorerna har använt helt olika urvalsprinciper vilket innebär att det som förälder varit helt omöjligt att på förhand kunna förutse hur skolvalet ska falla ut.

Att man som medborgare i Sverige ska vara utlämnad till att en rektor helt godtyckligt avgör om ens barn får plats på skolan eller inte är förvånande och upprörande. Skärpning Lotta Edholm!