(rubrik saknas)

Senast i februari kunde man läsa illavarslande rapporter om att arbetslösa tvingas leva på socialbidrag. Två av tre utan jobb fick ingen ersättning från a-kassan, vilket var en fördubbling mot 2006. Fackförbunden har regelbundet lyft fram kritik och visat att det är en villfarelse att tro en arbetslös får 80 procent av sin tidigare lön i ersättning. Bland IF Metalls medlemmar är ofta ersättningen inte mer än 50-55 procent.

I Ekots lördagsintervju, den 8 september, meddelade finansminister Anders Borg att det inte blir någon höjning av ersättningen i a-kassan. Möjligtvis på sikt, sa han, och menade att det skulle kunna bli aktuellt först när nedgången av a-kassan, som vi sett, verkligen biter. Ni hör. Verkligen biter. På fullt allvar verkar han mena att en höjning av ersättningen skulle leda till att vi förlorar 30 000 arbetstillfällen. Var finns fakta för en sådan prognos? Historiska samband mellan arbetslöshet och ersättningsnivåer saknas.

När vi som mest behöver politiska insatser för fler jobb sitter regeringen passiv och väntar på bättre tider. Det blir allt tydligare. Våra krav på en höjd a-kassa bryr sig Borg inte om. Våra krav på en jobbpolitik tar han inte på allvar. Detta duger inte.

Kravet på en höjd ersättning i arbetslöshetsförsäkringen kvarstår. Att Borg vill pressa enskilda i stället för att bedriva en skarp jobbpolitik är väldigt tydligt. Och det är allvarligt för oss nu och på sikt. Sverige har råd att tro på en bättre framtid. Men då krävs helt uppenbart ett annat styre i landet.