(rubrik saknas)

Angående artikeln ”Elitsatsning för Bajens 8-åringar” den 17 januari:

Jag är förälder till två fotbollsspelande barn i Solberga och själv verksam som ledare i deras förening. Om de kommer att bli nästa Zlatan vet jag inte och uppriktigt sagt är det ointressant. De har roligt och finner glädje i att träna och spela med sina kompisar och så ska det vara tycker jag.

Tidig elitsatsning är inget för barn. Barnidrott ska vara fostrande och uppmuntra till långvarigt idrottsutövande, inte vara ”rovfiske” i barnkammaren i syfte att så tidigt som möjligt hitta A-lagets ”talanger”.

Hammarby, som tillhört RF sedan 1905, bör rimligtvis bedriva sin verksamhet i linje med ”Idrottsrörelsens verksamhetsidé” där det tydligt uttrycks att leken är central i barnidrott, att tävling alltid ska ske på barnens villkor och vara en del av leken. Men Hammarbys talangansvarige Johan Lager ”är trött på den lagom-mentalitet som råder i det svenska fotbollsklimatet”. Han anser sig bara göra vad som är nödvändigt för att Sverige ska spela som de internationella topplagen. I hans elitlag vill man ha 8-åringar som är snabba, starka och som har vinnarskalle. Det låter i mina öron varken särskilt fostrande eller uppmuntrande till långvarigt idrottsutövande.

Förhoppningsvis är elitsatsningen också självfinansierad då den går stick i stäv med Stockholms stads riktlinjer för stöd till barn- och ungdomsverksamhet som säger att stöd ska ges under förutsättning att verksamheten är öppen för alla och att alla, framför allt barn, får träna och tävla i samma utsträckning.

Jag hoppas verkligen att Stockholms föräldrar låter sina 8-åringar vara barn så länge som möjligt. Och om någon av alla de 600 ”tryouts” som Johan Lager säger väntar på att få provspela i Hammarby tröttnar på att vänta, så finns som tur är alternativ som till exempel mina barns förening. Där har man en uttalad barn- och ungdomspolicy som utgår från att alla ska känna gemenskap och sammanhållning och uppleva fotboll som någonting positivt och roligt.