(rubrik saknas)

Jag åker tunnelbana dagligen. Den senaste tiden har jag dock iakttagit något beklagligt. På tunnlarnas väggar trängs bikiniklädda undernärda kvinnokroppar. Ingen kan ha gått miste om detta.

Det som gör ont i mig är att dagligen behöva se alla flickor, tjejer och kvinnors studerande blickar och det sorgsna ansiktsutryck som följer efter att de försiktigt studerat dessa magra kvinnokroppar. För ärligt talat, är det färgen på bikinitoppen eller det låga priset vi minns när vi åker vidare? Jag tror inte det. Denna bikinireklam är ett hån rakt i ansiktet på alla de som försöker påverka de livsfarliga kvinnokroppsidealen.

Jag blir less och trött när jag ser detta. Alla som i tystnad betraktar bilderna på reklamen reagerar, men utan att våga höja rösten. Jag är så trött på denna exponering som aldrig tycks ta slut. Är detta ett slag mot feminismen, en röst från det antifeministiska samhälle som har vuxit fram sen FI råkade haspla ur sig att ”Män är djur” eller andra liknande fadäser? Är kvinnors känsla för jämställdhet och lika värde så skör att hela kvinnoemancipationen fallerar av ett sådant uttalande?

Men när dessa halvnakna kvinnokroppar klär våra tunnlar säger vi ingenting. Vi betraktar i tystnad och sedan vänder vi blicken till våra egna kroppar, våra egna misstag? En bitter smak i munnen. Undrar hur den bikinin ser ut på min kropp?

Och istället för att ta vårt samhällsansvar, framförallt mot unga tjejer, och göra något åt det, åker vi vidare i tunnlarna med tankarna på den där dieten, som man kanske skulle ta och ge en ärligare chans ändå.