(rubrik saknas)

Under mina 40 år i Nacka har jag jobbat på barn- och ungdomshem, som fritids- och föreningsledare, kontaktman och övervakare.

Jag har sett stora förluster när unga gått under men jag har också lärt mig hur samhället kan agera för att förebygga utanförskap. Metoden är att som samhällsentreprenören använda befintliga resurser på ett innovativt sätt för att öka vinsten för medborgarna.

Att arbeta förebyggande är bra för människorna och enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson dessutom oerhört lönsamt. Ett exempel:

I dag har Nacka 26 000 barn och ungdomar upp till 19 år. Av dem har cirka 500 ett slags gravt funktionshinder.

I värsta fall kan det kosta flera miljarder på sikt om vi inget gör för att förebygga deras ohälsa.

Genom att ta en kortsiktig kostnad för förebyggande arbete kan vi spara mänskliga förluster och stora kostnader för kommunen, landstinget, rättsväsendet, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kriminalvården och därmed skattebetalarna.

Kommunen behöver bygga upp en social investeringsfond i samarbete med dem som ”tjänar på” det förebyggande arbetet.

Kommunen måste också bryta med stuprörstänkande och införa en organisatorisk helhetssyn där alla bidrar med ansvar och kostnader.

Lokalt handlar det om nära samverkan mellan socialsekreterare, poliser, pedagoger, fritids- och föreningsledare, diakoner och inte minst föräldrar och deras barn.

Dessutom behöver kommunen införa ett styrsystem som belönar långsiktig effektivitet.

Kostnaden för sociala investeringar borde liksom vägar och hus skrivas av på över 30 år.

På liknande sätt kan välfärden utvecklas för andra grupper, förluster kan förhindras och vinster för medborgarna kan öka.

Bosse Ståldal, Nackalistan