(rubrik saknas)

Ordets makt i politiken är skrämmande. Björn Ranelid har ett eget språk och inte är det så konstigt att Fredrik Reinfeldt och resten av det moderata samlingspartiet också har det.

Men i vilket språk ska man tvingas välja mellan till exempel fler jobb eller fler bidrag? Två saker som uppenbarligen inte hör ihop eftersom det i Sverige idag finns allt färre jobb och, som ingen missat, så verkar det inte finnas något slut på alla bidrag till höjdarna inom näringslivet.

Så i dag har vi helt plötsligt mindre arbete och mera bidrag till de som ska ge arbete. Nästa är grymt bra; Ska ungdomar bli mer anställningsbara, eller ska det bli dyrare att anställa unga. Allvarligt, hur lurad känner man sig inte nu när ungdomsarbetslösheten är maximal och kostnaden att anställa unga under 25 är näst intill minimal.

En skattenivå på drygt 30 procent borde väl vara bättre än ett skattetryck på knappa 30 procent? Visst låter mångfald bättre än privatisering och utanförskap bättre än segregation. Men har det inte egentligen samma betydelse?

Ett uttryck som betyder otroligt mycket för mig och för hela arbetarrörelsen är Schysta Villkor. Att höra statsministern använda det uttrycket med den retorik som präglar det moderata samlingspartiet får mig att må illa.

Vi kommer alla ihåg den röda slipsen. Så snälla Fredrik Reinfeldt, du kan väl ändå lämna ”våra ord” till oss som förstår dem.