(rubrik saknas)

Efter att ha råkat ut för mindre trafikolycka har jag varit i kontakt med hälso- och sjukvården. Alla snälla och vänliga, vill väl och försöker tillmötesgå mina önskemål och behov som patient. Men detta räcker inte, vården måste bli bättre, köer kapas och access till läkare blir bättre.

Till min förvåning har jag förstått att doktorer inte per automatik är chefer över vården. Många gånger är det andra yrkesgrupper som står för chefskapet. Hur kan det komma sig? Hur kan det komma sig att doktorer inte längre får assistans av sjuksystrar och sekreterare? Något måste vara fel i den svenska hälso- och sjukvården när det inte längre är de med den längsta utbildningen och högsta kompetensen som leder och fördelar arbetet och heller inte får stöd och biträde från andra yrkeskategorier för att utföra sitt för oss patienter och samhället viktiga uppgifter.

En doktor jag talade med berättade att han får ägna minst två timmar per dag bara för att göra journalanteckningar. En annan doktor nämnde att han inte får hjälp med att genomföra undersökningar och att ingen följer med honom till patienterna för att ta upp ordinationer.

En tredje doktor nämnde att han inte har något inflytande över vare sig personalens schemaläggning, kompetens eller hur de ekonomiska resurserna vid hans vårdenhet används.

Vilken annan högutbildad yrkesgrupp skulle acceptera att tjänstgöra under såna förhållanden?