(rubrik saknas)

Kommunfullmäktige har beslutat att bebygga Djurgården med två hundra hyreslägenheter. Bostadsbristen är nu så allvarlig att stadens grönområden inte kan fredas.

Något sådant förslag finns förstås inte. För vi inser alla att det skulle uppfattas som rena galenskapen och mötas av kraftiga protester och svarta rubriker i tidningarna.

Ett närmast identiskt förslag har dock lagts fram. Men det handlar om en helt annan del av staden, nämligen Rågsveds friområde i södra Stockholm. För oss som bor i Rågsved, Hagsätra och Högdalen är friområdet vårt Djurgården. Här finns ekbackar och hasselsnår, just nu med mattor av vitsippor. Här kan du höra näktergalen sjunga ljumma försommarkvällar, här smyger räven och här skuttar harar och rådjur. Här finns våtmarker med täta buskage och sedan några år ängar med betande kor och får som håller markerna öppna. En jämförelse med Djurgården skulle inte utfalla till friområdets nackdel.

Ändå finns nu förslaget att bebygga vårt Djurgården med flera hundra bostäder. De borgerliga partierna har ställt sig bakom förslaget. Dessa bostäder kommer att dra in trafik i ett hittills i stort sett skyddat område. För de boende i Rågsved kommer det att fungera som en barriär mot den natur som de tidigare kunnat kliva direkt ut i. Alla myndigheter med miljökompetens har invänt mot förslaget. Flera tusen Rågsvedsbor har protesterat och skrivit på namnlistor. Men deras röster räknas uppenbarligen inte. De förstår inte sitt eget bästa.

De ska nu integreras genom att deras hyreslägenheter kompletteras med stadsvillor så att de kan göra boendekarriär. Statusen på området ska höjas genom att det som för de boende kanske varit den viktigaste statusen, friområdets natur, allvarligt skadas.

Rågsveds friområde är inte i första hand ett strövområde för dem som bor på Östermalm eller i något välbärgat villaområde. Då hade det varit omöjligt att bebygga. Men nu går det uppenbarligen om borgerliga politiker får bestämma. Det är skillnad på människor och människor.