(rubrik saknas)

Det som inte kan eller får hända, har hänt mig. Jag har haft inbrott.

Tjuvar har varit inne i min lägenhet, i min trygghet. De har rotat i mina skåp och byrålådor, garderober, hyllor, ja överallt.

De klättrade upp på stupröret, bröt upp ett rumsfönster och klättrade in. Mina underbara orkidéer i krukor låg sönderslagna på golvet.

De har stulit allt av värde, oersättliga minnen för mig. Min mors och fars klockor och vigselringar i guld. Min, sedan fyra år, bortgångna makes alla värdesaker.

Min enda dotter dog för tre år sen i cancer, 47 år gammal. Alla hennes värdesaker låg i en stor kartong, ordentligt inlagda i askar och etuier. Allt, allt allt är borta.

Vad jag vill nu är att ge ett råd till alla mina medmänniskor: Försvåra för tjuvarna. Fotografera alla dina smycken, spara kvitton på allt du köper till dina barn och barnbarn.

Skriv upp numret på pass och legitimationer och andra viktiga handlingar. Installera extralås på alla ställen där det går. Skaffa en eller flera timers så att ljuset tänds och släcks.

Prata med dina grannar om du reser bort. Ge dem telefonnummer där de kan nå dig. Se till att någon tar hand om post och tidningar.

Hjälp varandra. Utan mina grannar hade jag nog inte överlevt. Min son och min goda vän har stöttat och tröstat mig till tusen. Tack för allt.