(rubrik saknas)

Svar på insändaren ”Skrik i tågen gör mig galen” den 21 februari:

Jag håller helt med, barnskrik i tågen är jobbigt. Men jag föreslår att gå ett steg längre. Jag gillar inte förkylda mäniskor, ge dem en egen vagn också. Och folk som har parfym jag inte tycker om – usch, egen vagn för dem tack. Resenärer i chockrosa jackor borde också få en egen del i tåget, det är en förfärlig färg att tvingas se tidigt på morgonen.

Å andra sidan kanske det bästa vore att inse att jag, och du, lever i en storstad full av mäniskor, stora och små, som ibland låter, luktar och ser ut på ett sätt som jag inte gillar.

Faktum är barn skriker ibland. Så är det bara. De har de alltid gjort. De förstår inte bättre. Och att separera dem och deras föräldrar från resten av resenärerna sänder ut obehagliga signaler.

Om svaret på problemet är att du pluppar i dina handsfreelurar, är jag rädd att jag anser det som både ett bättre, trevligare och betydligt mer sansat alternativ.

Det finns modeller med specialgummiproppar som nästan helt stänger ute allt ljud.