(rubrik saknas)

Jag vill be om ursäkt till din farmor och farfar för att jag alltid är irriterad när jag kommer, för att min stubin är kort och för att mitt tålamod är lika med noll.

Det är inte deras fel, inte mitt heller. Det är bara det att bakom min vänstra axel så surrar en irriterande kamera, en kamera som följer mig hela arbetsdagen.

Jag är inte vad jag tidigare var, jag brukade älska mitt arbete, jag brukade längta efter att få komma hem till din farmor och farfar och hjälpa dem med det som de själva inte klarade av. Men glädjen tog Stockholms stad ifrån mig när de lanserade ParaGå, när de bestämde sig för att jag behövde övervakas med gps.

Vi har försökt att prata med dem men vi griper efter halmstrån. Varken våra chefer, Stockholms stad eller fackförbundet Kommunal vill förstå vad det här har gjort med vår arbetsmoral. Vad mer kan vi göra?

Jag blir nog inte kvar så länge, inte mina kollegor heller. Det är inte roligt att gå till ett arbete när det man gör aldrig uppskattas. Men snälla, hälsa din farmor och farfar att det inte är deras fel, det är bara det att man kommit på ett alternativ till fotboja och det testas nu på stadens hemtjänstanställda.

Jessica