Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Läraryrket ses inte i dag som en karriärväg till högre och mer maktpåliggande tjänster och arbetsuppgifter. Ändå anser jag att det borde vara en värdig avstamp för ansvarsfyllda ledarbefattningar i såväl offentlig som i privat verksamhet. Få yrkesroller för med sig så många tillfällen där omdöme, tydlighet, interaktion och en väl underbyggd auktoritet är nödvändig.

Det är just här jag anser lärarrollen är så exceptionell. Barn är omedelbara. De är inte manipulativa. De är inte taktiska. De ger omedelbar respons. De är i en klass eller grupp företrädare för en mängd olika åsikter och intressen.

De kräver tydlighet och klarhet, ordning och respekt. De är framför allt mer förståndiga, kloka och erfarna än vad vuxna inser. Den som tror sig klara av en sån skock ungar om 20–30 stycken under åren 6 till 16 kan bli lärare.

En lärare, som ska se och lyssna till varje unge, ska undervisa, förklara och ge tid till eftertanke. Hen ska berömma och kritisera på ett konstruktivt sätt. Hen ska initiera ett filosofiskt, undersökande och metodiskt arbetssätt och understödja självkänslan och ett kreativt förhållningssätt.

Hen ska varsamt socialisera ungarna i samarbete och grupparbete och vara lyhörd för problem hos individen och i gruppen. Hen ska träna ungarna i läs- tal- och debatteknik och stimulera till kulturella aktiviteter och upplevelser samt stimulera till motion och friluftsliv.

Läraren måste också skapa ett klimat, där tolerans, likaberättigande och solidaritet blir riktmärke för den vardagliga arbetsmiljön samt ge trygghet och bekräftelse åt varje liten unge. På detta ”enkla” sätt ska hen leda ungarna till kunskap, insikt och personlig utveckling samt förbereda dem för vidare studier.

Nu vet både ungarna och du och jag att alla lärare inte är så fullkomliga. Vissa lärare är dåliga i det mesta, andra i någon eller flera av de kvaliteter lärarpersonligheten bör ha. Lämplighetsprov kan stimulera fler sökanden och gott ledarskap måste belönas ordentligt.

Alf Hjertström