Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

I november fick min far, 95, fel på värmesystemet i villan och ringde en rörjourfirma, som lurade honom totalt. Han inbetalade vad han ansåg överenskommet.

Då firman nyttjar Kronofogden som sin inkassobyrå lämnades restbeloppet direkt till dem. En helt ny livserfarenhet. Han gav sig dock inte, varför ärendet gick vidare till tingsrätten. Den 2 juli i år kom domen. Inget följebrev. Att betala: ”kapitalbelopp plus ränta enligt § 6 räntelagen till dess betalning sker”. Ingen förfallodag. Ingen information om räntelagen. Inget annat krav kom.

Efter hjälp att tolka räntelagen betalade han den 24 augusti allt, inklusive ränta, enligt dom.

Trots detta, ankom den 13 september skrivelsen ”Skuld att betala” på 585 kronor utgörande Kronofogdens så kallade grundavgift för rörfirmans krav. Grundavgiften är generellt på 600 kronor.

De hade dock avräknat 15 kronor avseende för mycket inbetalt och därigenom erkänt betalningen. Svar på begäran om avskrivning: ”Grundavgiften kan inte annulleras då den utgör en förrättningskostnad. Förrättningskostnader tas ut av den betalningsskyldige och påförs i och med att skulden kommer in till Kronofogden. När skulden blir betald ska även grundavgiften betalas.”

Trots flera telefonsamtal där de vägrade annullera kravet, lyckades vi hänskjuta frågan till deras jurister och i skrivande stund meddelade de att de avskrivit kravet.

Kronofogdens uppdrag: ”En god betalningsvilja ska upprätthållas i samhället och företeelser som kan leda till överskuldsättning ska motverkas. Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdemyndighetens verksamhet och det ska vara lätt för medborgare och företag att göra rätt för sig.”

Är detta i enlighet med deras uppdrag?

Att agera inkassobyrå åt företag, som vill slippa ifrån inkassokostnader?

Vad har hänt med våra medborgerliga rättigheter?

Son till en förtvivlad 95-åring i Söderort.