(rubrik saknas)

Jag har pendlat i 35 år till och från stan och visst har jag sprungit efter ett och annat pendeltåg. Men hittills har jag inte sprungit på folk för att till varje pris ta mig fram. I slutet av juli blev jag påsprungen och snudd på fälld av kvinnor i min egen ålder på Centralen, två dagar efter varandra.

Jag närmar mig 50 år nu, men på grund av att jag har den neurologiska sjukdomen MS går jag ibland som en 90-åring.

Hade vi suttit i var sin bil och ni kört på mig hade ni haft svårt att snacka er ur skuldfrågan. ”Jamen, jag sade förlåt” hade inte funkat då och jag tycker inte heller att det höll måttet i denna situation.

Så, släpp tunnelseendet, kära medresenär. Kolla vilka ”hinder” du har mellan dig och tåget och visa gärna lite hänsyn.

Elisabeth