Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Svar insändaren ”Vilka bestämmer vad svenskhet är” den 30 juli:

Felipe, jag känner igen mig mycket. Jag är själv född här, på 60-talet av föräldrar som kom från Spanien och Sydamerika. Den första gången jag blev kallad för ”jävla svartskalle” var jag 8 år, det var av två mammor med barnvagn. Anledningen? Jag hade cyklat för nära deras barnvagnar…

Och så har det fortsatt under hela mitt liv. Med jämna mellanrum har jag fått höra de kränkande orden: ”Jävla svartskalle”, ”Åk hem till Turkiet” (?), och så vidare.

Jag tror inte det spelar någon roll hur svenska vi än känner oss eller hur mycket av den svenska kulturen vi tar till oss och älskar – för rädda och osäkra människor kommer det alltid att finnas. Människor som tar första bästa tillfälle att kränka någon för vad som helst.

Hade du varit uttalad feminin hade de säkert skrikit ”jävla bög” efter dig. Ja, du förstår säkert vad jag menar. Den ilskan som du kände efter att ha blivit kränkt resulterade i en insändare. Jag själv har börjat engagera mig politiskt.

Låt oss ta den energin som dessa kränkningar skapar och göra något konstruktivt. Bryta det onda med gott. Om du söker på ”Palme+främlingsfientlighet” på Youtube så får du höra delar av ett fantastiskt tal om just det som många av oss mörka svenskar ofta råkar ut för.

Stå på dig broder, vi och våra föräldrar har varit med och byggt och berikat detta land och det ska vi vara stolta över.

Det är vårt precis lika mycket som någon annans som har svenskt medborgarskap vare sig man gillar ”Allsång på Skansen”, Köttbullar eller Lars Winnerbäck.

Jan