Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Längs med gatorna ser vi borttappade mössor och vantar. Vantarna har säkert ofta sin partner i soptunnan eftersom ägaren i stället för att leta har köpt nya.

Jag har ofta tittat på dessa tillhörigheter och funderat över vems de är, hur personen ser ut och om saken är saknad.

Samma vante kan ligga kvar länge. Den blir skräp som ser allmänt motbjudande ut.

Är det värt mödan att ens hänga upp den på en närbelägen gren? Vem vill ha tillbaka en gammal vante?

Men i går fick jag svaret. Halvvägs på min vanliga runda kände jag kylan i mina händer. Grävde efter skinnhandskarna i fickorna. Förgäves. Jag gick tillbaka.

Och där, nästan hemma, låg vänsterhandsken fint upplagd på ett trappsteg. Två meter längre fram hängde högerhandsken på en dörrgrind.

Mina handskar var åter med mig och gav mig ett stort leende.

Nu tvivlar jag inte på att det är onödigt att hänga upp borttappade vantar och liknande.

Liv