(rubrik saknas)

Vi flyttade tillbaka till ett villaområde i södra Stockholm efter att ha bott utomlands, i Västeuropa, i några år. Vi möttes av människor som har slutat hälsa på varandra! Under det halva år som vi har bott här har ingen hälsat först, varken på den lilla villagatan, vid busshållplatsen eller vid möten i grönområden.

En del besvarar visserligen en hälsning med ”hej, hej” (inte bara ”hej” av någon märklig anledning). Men deras blick undrar ifall vi är skumma, och många tittar bara tomt eller ilsket på oss.

Till och med barnen undrar vad som är fel.

Ingen busschaufför har mött oss med en hälsning en enda gång, trots att familjen reser åtta resor varje dag med buss 144 mellan Älvsjö och Fruängen. Knappt hälften besvarar en hälsning!

Har svenskar förvandlats till vandrande zombies med hörlurar som undviker all form av ögon- eller verbal kontakt?

Anna Berg