(rubrik saknas)

Till dig manlige bilist som skällde ut mig inför min dotter:

Varje morgon kör jag samma väg till min dotters skola. Vid korsningen Kontrollvägen/Hökmossevägen finns ett trafikljus där jag ska svänga vänster. Men innan jag svänger så kontrollerar jag om det kommer mötande trafik, det innebär att jag kan bli stående vid trafikljuset även om det är grönt.

Nästan varje morgon tutar någon stressad, alltid manlig, bilist på mig för att jag ska köra. Min tolkning är att man då är så irriterad på mig för att jag inte kör när det är grönt, så man glömmer att läsa av resten av trafiken. Man tutar.

Men jag kan ju inte kasta mig till vänster och riskera att krocka med mötande trafik. Ni som tutar har inte koll på trafiken som kommer men det har jag. Så även i morse. Det var grönt men jag såg en bil i mötande körfält som närmade sig hastigt, jag avvaktade för att läsa av om jag kunde köra. Då tutade du!

Trött och ledsen som jag var av olika skäl reagerade jag kanske för starkt. Jag gav dig ett finger i backspegeln. Möjligen fick du för all frustration jag känner över alla bilister som hetsar mig i trafiken. Ledsen för det. Men ditt beteende liknar närmast en primitiv neandertalares. Du körde upp i häcken på mig och följde efter mig och min dotter med bilen hela vägen in till hennes skola. Jag försökte lugna min dotter och säga hej då till henne, när du kom fram och skällde ut mig inför henne.

Du sa: ”Jobba på ditt beteende, du skämmer ut dig inför din dotter” med mera. Nu vill jag fråga dig:

Varför lät du inte henne få gå in innan du skällde ut mig? Hon blev rädd.

Varför lyssnade du inte på min förklaring? Det kom en mötande bil, men det trodde du inte på.

Varför så snabb på tutan? Stressad?

Anser du att du har rätt att kränka mig och min dotter hur som helst?

Du förföljde mig och min 12-åriga dotter, agerade hotfullt, skällde ut mig men vägrade lyssna på min förklaring. Kanske du bör ”jobba lite på ditt beteende”. Min dotter grät, jag också. Nöjd?