(rubrik saknas)

Jag vill tacka två medmänniskor som korsade min cykelväg när jag föll. En bil med släp passerade övergångsstället vid Mc Donalds Östberga och jag missbedömde släpets längd och fart och stötte lätt i kanten. Jag stupade i gatan.

En omkörande dam på cykel stannade och killen som just passerat lägger ner sin cykel och de kommer fram till mig. Det är så underbart att det finns människor som gör så, trots min miss.

De bådas uppenbarelse, ord, omsorg och hjälp lindrade min chock. Jag är dem evigt tacksam då händelsen lagrar sig i mitt minne med en varm känsla och att göra likadant då jag vet vad det betyder!

På väg till sopstationen

med mig själv?