(rubrik saknas)

SVAR på insändaren ”Hjälp barnen att inte känna sig så fattiga” den 29 juli:

Jag skulle vilja tacka Ann-Katrin Åslund (FP) för hennes insiktsfulla insändare angående barnfattigdom. Ökad förståelse från skolpersonal behövs absolut.

På min dotters skola samlade fröken alla barnen i en ring och frågade hur många av barnen som hade en fritidsaktivitet efter skolan. Alla räckte upp handen utom min dotter. Sedan fick alla barnen berätta om sina fritidsaktiviteter. Och det var skratt och igenkänning och gemenskap. För alla utom min dotter.

Hur jag fick veta det? Jo, min dotter kände sig givetvis så utanför att hon blev ledsen och berättade om det när hon kom hem. Innan frökens fråga hade min dotter varit nöjd och glad och inte ens medveten om det ”normala” med fritidsaktiviteter efter skolan. En annan gång blev min dotter tillsagd att det inte var okej att använda gummistövlar på vintern. Fritidspersonalen sade till henne, inför alla, vid samling, att på fritids använder man vinterskor när det är vinter. Det var november och milt.

Det hade inte ens börjat snöa. Stövlarna min dotter hade var fodrade och klarade enligt beskrivning flera minusgrader. Jag har fler än ett barn och hade inte råd att köpa alla vinterskor på en lön. Hon led inte. Hon frös inte. Tillsägningen var helt onödig. Så ja. Jag tror att ökad förståelse vore bra. Men också en tolerans mot att alla människor är olika.Och klär sig olika. För kanske skulle jag ha låtit min dotter haft dessa fodrade vinterstövlar i ett varmt november även om jag vore rik?

Det är när man är fattig dessa kommentarer känns mer. Och de är ju så onödiga. Egentligen lider vi inte av vår situation, vi klarar oss. Ibland känns det som att man inte vill låta oss vara nöjda.

Man ska hela tiden belysa situationen och jämföra oss med andra. Och det är pressande.

Ensamstående mamma