Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Jag vill inte påstå att hundrast­gårdarna i Kallhällsparken är misskötta. För det fordras att det är någon som ska sköta rastgårdarna men missköter sig. Nej, rastgårdarna i Kallhäll är i det närmaste helt oskötta.

En jämförelse med till exempel rastgårdarna i Viksjö där jag tidigare bott utfaller sålunda:

Kallhäll: Fårstängsel med glesa maskor mellan gårdarna vilket innebär att hundar kan attackera varandra genom maskorna. Viksjö: Gunnebostängsel med täta maskor så att inga olyckor kan ske mellan hundarna i de olika gårdarna.

Kallhäll: Trasiga stängsel där hundar kan smita ut. Viksjö: Inga trasiga stängsel.

Kallhäll: Grindar med trasiga eller dåligt fungerande lås. Viksjö: Grindarnas lås ses över och repareras genast om de börjar bli slitna.

Kallhäll: Av hundarna uppgrävda gropar förblir just djupa gropar där springande hundar riskerar att bli allvarligt skadade. Viksjö: Uppgrävda gropar fylls igen med nytt material och marken jämnas ut.

Kallhäll: Sommartid klipps gräs­et nästan aldrig, vilket innebär halvmeterhögt gräs innehållande till exempel fästingar. Viksjö: Gräset klipps regelbundet.

Vid kontakter med kommunen säger man att eftersom det ska byggas på platsen vill man inte göra något åt rastgårdarna i Kallhäll. Detta har man nu sagt i fyra år! Är hundar, och för all del också hundägare, mindre värda i Kallhäll än i Viksjö och övriga kommundelar? Man börjar nästan misstänka Järfälla kommun för att ha en dold agenda i just den här frågan.

Uppgiven hundägare i Kallhäll