Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

När Hovsjöskolan i Södertälje kommun eldhärjades svårt byggdes där en skola med öppen planlösning och ”stora fönsterpartier”. Tanken var säkert att frambringa en kreativ skola där eleverna kunde springa fritt mellan ämnen och se varandra hela tiden.

Dock förvandlades skolmiljön snabbt till en outhärdlig katastrof för både elever och lärare, där hela barngrupper springer och stör pågående undervisning, där elever inte kan koncentrera sig på sitt arbete då de störs av allt stimuli som finns utanför klassrummet.

Denna byggnadsplan har nu tydligen smittat av sig på Vaxholms nya skolbygge på Påhlsundstomten. I ”Viktigt i Vaxholm” Nr.4 2013 kan vi läsa och få visat för oss hur ”stora glaspartier både in- och utvändigt” blir skolans stomme.

Det bör inte vara främmande för kommunpolitikerna att Sverige har deklarationer, lagar och förordningar som kraftigt ger skolhuvudmannen ansvaret för att ett särskilt hänsynstagande tas till ”elever i behov av särskilt stöd”. Det räcker med en minsta lilla koncentrations- eller perceptionsstörning så har eleven svårt att lära sig i ett sådant klassrum.

I allmänhet klarar inte yngre barn att fokusera och koncentrera sig när de har folk synliga runt omkring hela tiden. Min fråga till utbildningsförvaltningen plus arkitekten Mattias Palme är enkel: Hur tänkte ni när ni planerade skolbygget? Tänkte ni någonsin på eleverna?

En pedagogs stilla undran