(rubrik saknas)

Angående artikeln ”Unga hoppar på tågtaken i Alvik” den 30 oktober:

Jag är kvinna i 60-årsåldern och tänker tillbaka på när jag på 50-talet lekte mycket farligt. Jag överlevde som synes. Men vi satt aldrig på tågtak. Däremot gick vi i tågtunnlar (det fanns plats), klättrade upp i mycket höga gruvlavar, flyttade bort luckan till taket uppe på höghus och kikade ut i rymden, åket diverse hissar, tog oss upp i kyrktorn och kollade in klockorna. Tur de inte satte i gång. Det är farligt.

Vi liftade en mil till nästa samhälle (träffade aldrig på farliga människor), vi tävlingscyklade en mil på trafikerad väg, vi lekte i den forsande ån och tyckte det var spännande att det var farligt nära kvarnen där nere i samhället. Vi var alltid ensamma vid sjön, klättrade upp på byggställningar, smög på ”dom konstigt klädda prästerna”, pallade äpplen, spelade hartsfiol och sprang för livet då vi blev jagade. För att inte tala om vad spännande det var att knacka på hos folk som talade ett annat språk och man blev alltid välkommen.

Jag är glad för att vi rasade av oss för hemma fick vi hålla oss lugnare. Kroppen och hjärnan utvecklas och det är nödvändigt att röra på kroppen då den växer. I dag kan man gudskelov inte göra samma bus då det är större kontroll och allt är mycket farligare nuförtiden.

Men jag menar att man måste ge även dagens unga möjlighet till fysisk motion och att få upptäcka annars blir det farliga lekar på tåg till exempel.