Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Kommunen planerar att skövla Hundskogen i Nockebyhov som består av närmare 400 träd. Storvuxna vackra tallar, granar och björkar. I Hundskogen ser jag dagligen en massa olika djur som bor och lever där. Till exempel ekorrar, igelkottar, olika fågelarter, harar, grävlingar, grodor, paddor och så rådjuren som varje dag går dit för att söka skydd när det blir för livligt i Judarnskogen. Vilket det ofta blir av dagis- och skolklasser samt de många människor som rastar hundar där.

Jag har ett flertal gånger även sett rådjur som har sina nyfödda rådjurskid i Hundskogen. Det huggs ned skog på fler och fler ställen och snart har djuren ingenstans att bo längre! Det märker man tydligast på de djur som är störst, eftersom de syns mest, som till exempel rådjuren.

Jag har många gånger sett rådjur som förtvivlat står och trycker i en liten, liten skogsdunge, med bilvägar åt alla håll, och har ingenstans att ta vägen.

Det är en fruktansvärd utveckling! Det är så mycket skog som gått förlorad idag och jag tycker att vi ska bevara den lilla skog som finns kvar!

När jag för tolv år sedan hade turen att få bo med nordamerikanska indianer insåg jag att vi har mycket att lära av dem. Speciellt deras syn och respekt för djuren och naturen. Moder Jord. Jag vill här citera en text från en gammal cree-indian som för längesedan uttryckte dessa ord, men som är aktuella än idag, år 2012: ” Only when the last tree has died, and the last river been poisoned, and the last fish been caught, will we realise we cannot eat money.”