(rubrik saknas)

Många insändare handlar om hur man förorättas av andra medborgare. Det kan gälla hundar, barn, barnvagnar etc. Det är ett ständigt klagande på andra som aldrig verkar upphöra men alla behövs och alla får lov att ta plats.

Klagandet är ett tecken på att medborgare har tid att sitta och fundera över småsaker och sedan även reta upp sig på ”förorättelserna” så till den milda grad att man förorenar miljön med gnäll och klagande.

Det är dags att var och en ser på sig själv och funderar över om man själv är konstruktiv och själv tar den hänsyn man kräver av andra innan man överhuvudtaget funderar över att klaga på någon annan.

Är det inte hög tid att var och en slutar klaga och gnälla och börjar se in i sig själva och fundera över hur man själv bidrar till samhället?

Insändarna färgas även av ett mått av självömkan, alla verkar tycka att de är offer. Såvida man inte är ett barn så är man inget offer, i synnerhet inte i detta samhälle där vi så väl känner till våra rättigheter.

Offermentaliteten verkar berättiga att man själv kan bete sig hur som helst. Det är inte okej! Alla blir förorättade ibland, det fråntar inte en ansvaret för hur man själv agerar när du är vuxen.

Så ”rensa” upp hemma, inom dig, innan du förorenar miljön med ditt klagande. Var den förändring själv du vill se hos andra, då kommer du se en verklig förändring!