Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Spårbilar är små eldrivna förarlösa elfordon som går direkt till destinationen på egen bana. Vagnen väntar på dig i stället för tvärtom. Man reser direkt utan tidtabell. Detta ger högre reshastighet än med bil i en stad. Spårbilar har använts i Morgantown i USA i snart 40 år nu. Spårbilsbanor byggs, till exempel på sträckan London-Heathrow och i Suncheon i Sydkorea. Det finns omkring 150 automatiska transportsystem i världen idag. I Köpenhamn finns till exempel en automatisk tunnelbana.

Att dra om Lidingöbanan via Lidingö centrum blir dyrt! Den slingan beräknas kosta en knapp miljard. Enligt SL är det fem, sex gånger mer än vad som är samhällsekonomiskt motiverat. En stor minuspost blir, att man från södra Lidingö får förlängda restider till Ropsten. Därför får Lidingöborna betala kalaset själva menar SL. Samtidigt måste dock Lidingö förse nya Torsvik med högklassig, hållbar kollektivtrafik. Tunnelbana vore bra men SL vägrar.

Vore det då möjligt att lösa problemen med ett spårbilssystem? En bana skulle kunna förbinda Baggeby, Lidingö centrum och Torsviks Torg med Ropsten. Resan från perrongen i Ropsten till Centrum skulle ta cirka 3,5 minuter. Från Baggeby station till Centrum skulle resan ta cirka 2 min. Väntande vagnar körs fram innan tåget kommer. Systemet kan senare byggas ut mot andra delar av Lidingö om så önskas.

Anläggningskostnaden blir betydligt lägre än för spårvagnen. Förarkostnader undviks helt. Dessa utgör ofta mer än hälften av den totala kollektivtrafikkostnaden.

Jan-Erik Nowacki