Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

De flesta väljare tror nog att mandaten till politiska församlingar fördelas proportionellt, det vill säga att fördelningen av mandat speglar vilken andel av rösterna respektive parti har fått.

Så är dock inte alltid fallet. Ett slående exempel är hur det går till i Stockholms stad. I valet 2010 varierade hur många röster som krävdes per mandat i Stockholms kommunfullmäktige väldigt mycket. Medan till exempel (MP) endast behövde 4 652 röster per mandat, (S) 4 851 röster och (M) 4 856 röster per mandat, krävdes 7 111 röster för (C) och hela 18 705 röster för (KD).

Hur kommer det sig att väljarnas röster värderas så olika? Hur är det möjligt att det kan krävas fyra gånger så många röster för ett parti att få mandat som för ett annat? Det finns totalt 101 ledamöter i kommunfullmäktige. Mandaten fördelas utifrån det stöd som respektive parti får i de sex olika valkretsar staden är indelad i. Respektive valkrets fördelar mellan 16 och 19 mandat. Mindre partier kan därför i flera valkretsar vara några enstaka röster ifrån att vinna ytterligare mandat.

Svante Linusson, professor i matematik, har analyserat valsystemet och konstaterar i SvD den 7/2: ”Som det är nu blir det lite väl mycket en tombola för ett litet parti i Stockholms kommunval om man får en, två, tre eller fyra mandat”.

Problemet med den skeva mandatfördelningen kan enkelt åtgärdas. Genom att minska antalet valkretsar till två eller tre blir mandatfördelningen mer rättvis och kommunfullmäktiges sammansättning kommer bättre att spegla hur folk faktiskt har röstat.

Detta är en demokratifråga, där Stockholms stad måste agera i god tid innan valet 2014.

Maurice Forslund, ordförande KD Spånga-Järva