Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

För ett år sedan träffade jag och min hustru Gunnel närpolischefen Lars Lehman. Vi påtalade för honom hur framkomligheten på stadsdelens trottoarer var då. Att framkomligheten är starkt begränsad för människor med funktionshinder. Vi pekade på den mängd av uppställda hinder som finns i gångbanan. Från varuskyltning till skyltar som ställs ut av olika näringsidkare.

Vi berättade för närpolischefen om stadens egna regler som gäller. För varuskyltning gäller: Varu­skyltningen ska placeras direkt mot lokalens fasad. Varuskyltningens kortsidor ska vara klart avgränsade. Avgränsningen ska vara stabil. Med hänsyn till de synskadade ska avgränsningen göras vinkelrät mot gångriktningen. Längst ner mot marken ska det finnas en bräda eller liknande, minst tio centimeter hög. Ytan i innerstaden får vara max 0,5 meter bred och högst 80 procent av butikens fasadlängd.

För trottoarpratare och vippskyltar gäller: Du kan inte få tillstånd för vare sig vippskylt, trottoarpratare eller sandwichskylt med hänsyn till framkomligheten för gående och framförallt synskadade. Du själv som butiks-/restauranginnehavare har ansvar för om någon skadar sig på din skylt. Du kan bli dömd för vållande till kroppsskada enligt 3 kap 8§, och skadeståndsskyldig.

För uteservering gäller: ”Det skall vara en avgränsning (staket) runt uteserveringen. Den skall vara minst 0,9 meter och max 1,4 meter hög. Avgränsningens skall vara stabil, så att den inte välter om någon går in i den. Uteserveringen skall vara lätt att upptäcka för en person som har svårt att se. Därför skall det vara en kant längst ner på avgränsningen, som går att känna med vit pekkäpp.”

Närpolisen har ansvaret för tillsynen. Trots vårt samtal, insändare i lokalpressen och skrivelse till kommundelsnämnden händer intet. Mitt förtroende för alla inblandade från trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) till närpolischef Lars Lehman står på noll.