Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Öppet brev från den hundbitne mannen till hundägaren:

Hur kan du stå och se på när din hund angriper en helt främmande människa? Du kunde inte hålla den tillbaka, vilket visar att du inte har någon kontroll över din hund.

Du sa inte ett ord, frågade inte hur det gick. Under tiden som jag höll på att ta mig upp sa du inte ett ord. I stället började du gå sakta baklänges med hunden.

Jag tror inte det är sant, jag ber dig hjälpa mig, men du ökar avståndet. Jag har äntligen kommit upp, skadad. Du försvinner tills jag inte kan se dig. Du är väl på det klara med att många vet vem du är.

Har du tänkt på mig, som ena dagen har de bästa värden beträffande min hälsa med tanke på åldern, och som just köpt frö och dylikt till kolonilotten – och sedan på någon sekund förvandlas till en rullstolsbunden människa?

Din hund är farlig för allmänheten. vad hade hänt om det varit ett barn? Det bör du nog tänka på.

Det är förvånande att du inte frågade om du kunde hjälpa mig upp eller ringa ambulans. Jag fick släpa mig hem själv. Trots att jag skrek och viftade lämnade du en svårt skadad 93 år gammal människa.

För mig har det varit en plågsam tid med sjukhusvistelse och smärta. Jag äter smärtstillande tabletter, går inomhus med rullator och är för första gången i behov av hemhjälp. Ingen vet om jag blir fullt frisk.

Jag dömer inte hunden. Den är ett djur. Det är alltid den som håller i kopplet som ansvarar för hunden.

Åke Bohlund