Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Bromma är en stadsdel med fyra olika områden som är klassade enligt riksintresset. Dessa är Södra och Norra Ängby, Ålstensgatan samt Olovslund. Denna centralplanering infördes på socialdemokratiskt initiativ under 1960-talet och blev till lag 1987.

Riksintresset påverkar vilken stad vi kan skapa. Från central nivå kan det tyckas pittoreskt och charmfullt med totalbevarade områden, att besöka och vandra i ett gigantiskt friluftsmuseum.

Men nackdelen med riksintressesklassningen är svårigheten att bygga en modern, tät, och miljövänlig stadsdel. Riksintresset vilar inte bara över innerstaden vad gäller att kunna bygga på höjden, utan påverkar oss i Bromma i de beslut vi fattar.

Just nu byggs en förskola på Beckombergavägen. I Norra Ängby behövs 150 förskoleplatser och denna kommer att kunna stå för ett åttiotal.

Riksintressebestämmelsen gör att förskolan bara får byggas i ett plan. Det innebär givetvis en ökad produktionskostnad, men också möjlighet till färre platser, än om man byggde förskolan i två våningar.

Inte skulle en våning till på förskolan innebära att Norra Ängby förändras nämnvärt?

Riksintresset ger också oproportionerliga konsekvenser för husägarna i till exempel Södra Ängby. Boende har mött motstånd i att anlägga något så enkelt och vanligt som en stödmur – på sin egen tomt!

Även i samband med uppförande av nya flerfamiljshus sätter riksintresset käppar i hjulen, då höjden på husen ska anpassas till befintlig bebyggelse. Lägre hus ger färre lägenheter.

Jag vill att riksintresseklassningen som finns i miljöbalken och plan- och bygglagen ses över och förändras så att vi kan bygga en tät, hållbar stad för 2000-talets människor. Samhällsfunktioner som förskola, infrastruktur och näringsliv måste ges plats även i stadsdelar som skapades för åttio år sedan.

Jag vill bo i en modern stad, som är föränderlig och välkomnar fler – inte i ett museum.

Helen Törnqvist (C), ledamot i Bromma stadsdelsnämnd