Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Svar på insändaren ”Dubbelspel i parken” den 17 december:

Nu börjar åtminstone jag bli rejält trött på kritiken och gnället över planerna på förändringarna i Rosenlundsparken.

Sannolikt är klagolåten orkestrerad av de svartklädda bostadsrättsinnehavarna i parkens västra del, med joggingbarnvagnar, fyradagars skäggstubb och snäva egenintressen. Dessa tycks känna sig ”drabbade” av stadens kloka, välplanerade och arkitektoniskt utmärkt formgivna förtätning i en liten del av parkområdet.

Vi som i decennier bott på Hallandsgatan och som går längs med parken känner inte igen oss i gnället. Vi med småbarn har hela tiden haft en bussgata som går längs med hela parken, alldeles vid barnens lekplats.

Efter ombyggnaden försvinner bussgatan och parken byggs ut! I stället blir det en kort bussgata tvärs över parken från Grindsgatan upp till Magnus Ladulåsgatan. Jättebra! Äntligen!

Dessutom försvinner den trista bebyggelsen i parkens västra hörn och ersätts med ny fräsch. Jättebra! Särskilt känner man en varm förväntan på den nya, sannolikt välsorterade, Ica-hallen som planeras. De gamla trista betongkolosserna i området mot Tideliusgatan och Magnus Ladu­låsgatan är ett av få områden på Söder som företer vissa likheter med DDR-tidens Östberlin. Det är väl därför en gammal före detta ledande vänsterpartist dykt upp här i spalterna för att stämma in i kritikstormen för att ”bevara” området.

Javisst ja, det stundar ju riksdagsval.

Boende i området

sedan 1980-talet