(rubrik saknas)

I artikeln om vetenskapsparken den 10 januari avslöjar S-ledaren Freddie Lundqvist (oavsiktligt?) hur politikerna ser på de grönområden vi har kvar i kommunen. Han vill bygga bostäder i området mellan E4/järnvägen och Silverdal i stället för kontor, vilka skulle skärma av Silverdal från oväsen och dålig luft. Han säger att den gröna kilen ner mot kommungränsen i söder är ”en stor markyta alldeles tom” som ger ”ett dåligt intryck” och att den är ”ett stort sår som behöver hjälp att läka ihop”.

Är detta verkligheten bakom politikerna skrytsamma tal om värdet av kommunens gröna områden? En tom markyta? Det är ju ett stycke natur, ett område som antagligen tidigare har nyttjats som äng eller åker eftersom det ännu domineras av gräs. Men nu har vildvuxna träd och buskar börjat erövra allt mer av området och det är inte så snyggt.

Allianspartierna är inte ett dugg bättre vad gäller att prioritera naturområden. Även Douglas Lithborn funderar tydligen på att bygga bostäder. Om nu kontorsanställda slipper den bullriga, osunda miljön ska i stället hyresgäster packas in där? Finns det något bättre sätt att avskärma Silverdal från oljud och dålig luft än att rusta upp området till en skogsliknande park? Det skulle kunna bli en vacker entré in i kommunen från söder. Skanska kan säkert köpas ut från området eftersom det inte blivit någon lysande affär. Ser inte politikerna hur det ser ut i och kring kommunen i dag? De är inte nöjda med att Silverdal har byggts eller att naturen kring Väsjön ska skövlas. Ser de inte hur många träd som försvunnit mellan Helenelund och Kista där Sveriges största (?) trafikplats nu byggs? Hur mycket skog ska offras när Sveriges näst största (?) trafikplats ska anläggas vid E4 i Häggvik? Det finns många fler exempel på att naturen ständigt få ta stryk. Så ersätt nu ”fiaskot vetenskapsparken” med en riktig park!

Ulf Hagman, Häggvik