Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

De flesta är överens om att Stockholm är bländande vackert. Byggnader som överglänser varandra i estetik och skönhet – inte minst från stormaktstiden, den gustavianska eran och från sekelskiftets nationalromantik och nyklassicism.

Den detaljrikedom, det uttryckssätt och den kärlek som finns i många byggnader ger anledning till både tacksamhet och beundran till tidigare generationers skaparglädje. Samtidigt finns områden som förstörts med brutal arkitektur, till exempel Fridhemsplan och delar av city.

Skokartonger, sockerbitar och staplade pizzakartonger är några av de omdömen som emellanåt ges på nybyggda objekt i Stockholm. Olika former av funkis har avlöst varandra, allt sedan den slog igenom på 30-talet. Många skyller på arkitekter – jag skyller på politiker. Vi fattar de slutgiltiga besluten.

Stadsbyggnadsnämnden tar nu fram ett arkitekturpolitiskt program – Arkitektur Stockholm – som ska godkännas av kommunfullmäktige. Programmet blir viktigt för att spetsa till Stockholm arkitektoniskt. Arkitektur Stockholm kan bli ett spetsigt dokument som sätter Stockholm på kartan. Kärleken och det individuella uttryckssättet måste tillbaka. Men det krävs fler insatser än nya dokument. Vi behöver betydligt fler markanvisnings- och arkitekturtävlingar där många stockholmare får tycka till – inte bara närboende och proffstyckare. När markanvisningar ges måste gestaltningen få större utrymme.

Slakthusområdet är en del av den framväxande Söderstaden. Uppemot 3 000 lägenheter planeras här. I detta område är det fullt med gamla industribyggnader – flera från 1900-talets början. Här bör vi politiker i ett tidigt skede kräva att gestaltningsfrågorna är tongivande, att tävlingar utlyses och att en bred sammansättning av Stockholmare får tycka till. Av elva blåklassade byggnader i Slakthusområdet är hela tio byggda år 1907, det ger bra förutsättningar att bygga vidare i klassicistisk stil, en arkitektur många Stockholmare älskar.