Min lokala hjälte

Är skolan inte längre stolt över de duktiga?

För insändarskribenten fick den sista skolavslutningen efter nio år i grundskolan en tråkig eftersmak.
För insändarskribenten fick den sista skolavslutningen efter nio år i grundskolan en tråkig eftersmak.

Jag är en upprörd elev som nyss gick ut nian på Edboskolan i Huddinge. Efter att ha kämpat och slitit för mina betyg har jag av olika skäl ständigt tvingats ”dölja” dessa framgångar i skolan, och såg verkligen fram emot att bli uppmärksammad på den för mig sista sommaravslutningen i grundskolan.

Tidigare år har nior nämligen visats uppskattning över höga meritvärden och har fått komma fram på avslutningshögtiden inför elever, personal och anhöriga och ta emot, om inte pengar, så åtminstone ett diplom eller en varm applåd.

På niornas årliga fest fick jag och en annan elev i min klass visserligen både presentkort och diplom framför alla årets niondeklassare, men så har det varit tidigare år också, utöver den presentation som ägt rum under själva avslutningen dagen efter. Då jag trodde att så skulle vara fallet även detta år, såg jag alltså verkligen fram emot att för en kort stund få vara stolt över mina 320 poäng inför denna stora publik.

Allt eftersom programmet led mot sitt slut började jag inse att jag och min kompis med samma meritvärde kanske inte ens skulle nämnas. Jag blev lite besviken och kände mig ledsen, men accepterade det.

Då sa rektorn i sitt årliga tal något i stil med att trots att detta var en dag då man tänkte mycket på meritvärden och betyg, skulle man komma ihåg att det också var viktigt hur man var mot varandra.

Detta är i och för sig sant, men samtidigt kände jag mig lite för­olämpad och undangömd. Som om mina ansträngningar inte spelade någon roll och att de inte ens var värda att berätta om. Jag vet såklart att det inte var menat direkt så och att rektorn säkert uppskattar hårt arbete i skolan, men det var i varje fall inget som märktes under avslutningen.

Jag tycker helt enkelt att en skola borde visa stolthet över bra betyg och duktiga elever, snarare än att fösa iväg dem och lite hemligt dela ut diplom.

Eller så kanske inte är fallet i Huddinges skolor längre?

Mathilda Jakobsson

Det kändes som om mina ansträngningar inte spelade någon roll och att de inte ens var värda att berätta om.