ANNONS

”Låt mig äta matlådan ifred”

Ida Leveby Andersson skriver krönika om matlådor
Matgladspratarna, doftspridarna och smygarna är några typer som hittas i lunchrummen.
Mitt i:s Ida Leveby Andersson har tröttnat på kommentarer om innehållet i matlådan.
ANNONS

Vad har du i matlådan då? 

Frågan utgjorde en hel programpunkt på en tidigare redaktion. Reporterns (mitt) jobb gick ut på att åka till lunchrum och ta reda på vad folk åt och varför. Problemet var bara att ingen var så pigg på att svara.

En busschaufför mumlade att den som äter matlåda med kollegorna 300 dagar per år kanske har tröttnat lite och helst bara vill äta upp sin mat ifred. 

Det vill jag också. 

De som värmer gorgonzola utan skam

För på alla arbetsplatser finns de, matgladspratarna. De som tycker att det bästa sättet att spendera lunchen på är med kollegor i ett stimmigt matrum. Som högljutt byter åsikter om gårdagens serie och hämtar inspiration till morgondagens låda genom att snegla på kollegans fermenterade grönsaker. 

I samma rum sitter doftspridarna. Personerna som glatt värmer upp pizzan med gorgonzola eller fiskgratängen och låter doften osa i lokalerna utan minsta tillstymmelse till skam. 

Udda socialt beteende att sitta själv

De som inte syns alls är smygarna. De äter oftast en halvtimme före eller efter alla andra. För att ensam sätta sig vid ett bord i lunchrusningen är ett udda socialt beteende, som ofta ger upphov till fler frågor än vad som finns i lådan. 

Själv har jag tagit det hela ett steg längre. Jag tar med platsburken in i ett konferensrum, öppnar locket och ler. 

Vad jag har i matlådan? Det vet ingen. 

ANNONS